Och vi ser fram emot ett nytt år, förhoppningsvis dyker det upp något jobb åt mig, det är verkligen det jag önskar mig mest förutom att gå ner i vikt    Hoppas snart må bra nog psykiskt för att orka fortsätta med 5:2. Mår ju absolut inte bra just nu vad nu än folk ser när de möter mig, det är lätt att lägga på en fasad när man mår dåligt.

Julen har i alla fall gått bra, julafton firades hos min pappa & annandagen var vi alla barn, barnbarn & barnbarnsbarn på plats. Jag hade gravat lax för första gången & den blev väldigt bra, köttbullarna var också godkända så jag är nöjd. Gjorde en jultårta som skulle haft röd grädde, hade dock köpt för lite röd färg så de fick hålla tillgodo med en sockersöt rosa tårta ha ha ha... Ovanpå var den i alla fall lite julig med små tomtar i marsipan.

Jag måste dock säga att julen inte kändes som förr då mamma saknades, på julafton var det precis 3 v sedan hon lämnade oss & hon är saknad av både stora & små i familjen. Jag kommer ihåg när hon låg på lasarettet, hon fick ju bara inta flytande föde då det andra stockades i tarmarna på grund av cancern. Men hon log med hela ansiktet när hon sa att till jul, om det så är det sista hon gör, så ska hon äta en smörgås med gravad lax. Så blev det inte.

Så nu är det tillbaka till verkligheten, har idag varit i kontakt med prästen så nu har vi det slutgiltiga programmet klart till begravningen. Nu ska jag bara utforma detta så att det kan skrivas ut, har även talat med en solist så att detta är klart. Vi kommer bli totalt 40 personer på minnesstunden efter farvälet som vi kommer ta i kyrkan då det är vinter & kan bli för kallt för folk att stå vid graven. Direkt vi går från kyrkan kommer de att jordfästa mamma så när vi har klar minnesstunden kan vi som vill åka ut till graven & tända ett ljus. Känns som att det kommer att bli en fin begravning.

På juldagen när jag höll på att fixa på köksbordet så började taklampan över bordet att svänga & gjorde så i flera minuter, det tar jag som en hälsning från mamma att hon finns med oss.

Det som jag tycker är tråkigt är att jag fick höra att en av mina bröder sagt åt min moster att jag är bortskämd... Jag??? Skulle vara kul att veta hur han nu tänkte, pengar får jag inte tillstickt till mig... De har alltid ställt upp på mig när jag var ung & nu har det varit & är min tur att hjälpa till på alla sätt jag kan.

Jag undrar om fler än mig vet hur det känns att bli, vad jag vill kalla, utstött av sina egna syskon. Han som nu sa att jag är bortskämd har jag stått väldigt när tills jag gifte mig, då blev hans attityd helt ändrad & han blev rent ut sagt otrevlig & oförskämd mot mig. Det gör ont att han till exempel inte ens hälsar åt mig när han kommer hit & hälsar på. Det finns så många exempel & allihopa gör lika ont så jag har sagt som så att den dagen våran far inte finns kvar hos oss kommer inte jag bo kvar här. Inte heller kommer jag att berätta för mina bröder var jag flyttar, är de överhuvudtaget intresserade får de väl läsa på facebook precis som de gjort fram till dagens datum.

Idag har jag tvingat i mig ingefärste, blandade i lite honung & kanel så att det skulle smaka lite bättre. Börjar nämligen bli förkyld & har varken tid eller råd att bli liggande. Måste vara tipp topp till mammas begravning nästa fredag. Bara att preppa kroppen så att jag inte blir sämre & i med 2 panodil innan jag ska sova.

Nä nu ska jag se SOS en segelsällskapsresa, älskar Stig H Olsson, han är så skön.

Ha en fin kväll & kom i håg att ta vara på tiden med nära & kära.

Tjillevippen

Lite bilder från julen hos mig 

Snart är julen här, tiden går otroligt fort av någon konstig anledning & var tog helgen vägen? Känns som att det var igår det var fredag.

Jag har i alla fall gravat laxen klart så den är i frysen nu, köttbullarna rullades & stektes i morse. Hade ju tänkt göra allt på fredagen men min j-a tennisarmbåge satte stopp för det, har haft otroligt ont då jag överbelastat den. Nåja, nu är allt gjort klart till julafton som ska firas hos pappa. Min brors fru skulle fixa sillen & Jansons frestelse så nu är det bara skinkan, prinskorvar & lite kallskuret & sallader kvar.

Kommer att kännas väldigt tomt utan mamma, det är som att jag inte riktigt fattat att hon är borta. Det är som att hon ligger hemma men varje gång jag vill ringa & berätta något så vet jag att det inte är så. Tänk vad svårt det är att vänja sig vid att en människa försvinner ur ens liv. F-n nu gråter jag igen. Hon är verkligen borta.

Igår kväll hade jag min väninna på besök i vanlig ordning, vi surrade & hamnade på ioffer där vi budade på en riktigt fin plånbok som är lite som en handledsväska i svart med nitar på. Som vanligt lägger man lite av ett skambud & hoppas på det bästa. Väskorna vi väntar på fick vi ju billigare & de såg vi hade kommit till Sverige igår.

Blev så glad igår när min "internetvän" ringde, han var på g ut på någon fest så jag bad honom ta en liten jäkel för mig med. Är så ovan att en man ringer mig så ofta för att surra & vi har verkligen mycket att prata om, ser fram emot ett besök efter jul då han har lite norrlandsabstinens som han kallar det. Alltså, när han ringer & vi pratar ligger jag nästan hela tiden med ett leende på läpparna, om vi nu inte tar upp något mindre tråkigt.

I morse surrade jag med min andra internetvän från samma stad som honom, det verkar vara något speciellt med Göteborgare, kan det vara dialekten men de låter så käcka & glada. Denna gången var det däremot jag som plingade då jag inte orkade sms:a, tog honom på sängen efter att deras klubb haft fest igår.

De två sista nätterna har jag inte kunnat somna utan natten mot lördag somnade jag först efter 4 på morgonen & natten mot idag först efter 2. Vet inte varför jag haft så svårt att somna, kanske därför jag somnade någon timme på soffan i kväll, kroppen behövde nog det. Nu ska jag traska ut med Wilma så hon får kissa av sig & sedan tror jag att sängen får besök för lite tv-tittande innan jag ska sova (om det nu går).

Önskar er en fortsatt fin 3:e advent & en god natt.

Tjillevippen

Bitterfittan vaknade redan innan kl 5, ut med vovven & just efter 5 åkte en karréstek in i ugnen. Kunde jag slappa i någon timme, hann till & med sova, tills den var klar. Sedan bakades det mazariner, blev just över 50 stycken som levererades till min pappa. Sedan lite shopping med pappa, tofflor åt de minsta barnbarnsbarnen (inte mina) ha haha

Köpte även lax som jag gnidit in med en blandning av salt/socker & strött dill på, dessa bitar ligger nu tätt slutna i kylskåpet för att gravas.

Igår så var vi också i shoppingtagen, åkte till Haparanda då vi var 100% på att DÄR lär man hitta tofflor åt alla 5 barnen men icke. De 3 största var det inga problem med men de yngsta. På Barnens Land fattade inte ens biträdet vad tofflor var... Jäkligt konstigt sa jag att de i annonserna kräver att biträdena vid gränsen ska tala finska men finns det inga krav på att de ska kunna svenska då de ju faktiskt jobbar i SVERIGE!!!! Stolpskott... Kom sedan in på Skopunkten, där visade man sandaler (typ birkenstock) när jag frågade efter tofflor, hur j-a inkompetenta är människorna som jobbar i butikerna? Jaja, det är så det blir när man tänker på att betala så lite som möjligt i lön & tar in folk utan erfarenhet. Visst, alla är vi nybörjare men att inte fatta vad tofflor är!!!!!!!

Vi köpte även ramar på Ikea, några som vi barn ska ha med ett kort av mamma vid ljuslyktan vi fick av begravningsbyrån & en större ram där kortet på mamma ska vara i kyrkan & under minnesstunden. Är man på Ikea är det ju dessutom nästan ett måste att inhandla värmeljus i olika storlekar så nu har jag för ett tag i alla fall.

Var även in på Jala i Happis, så otroligt tråkigt att den butiken ska upphöra, där fanns ju allt vad gäller kosmetika, parfym, barn & babysaker. En affär som man alltid gått omkring i länge när man väl kom dit. Alla större kedjor konkurerar ut de små genuina butikerna där man verkligen känner sig välkommen & får proffesionell service.

I kväll blir det en lugn hemmakväll med "sticksömmen", håller på att sticka mig en mössa i neongarn där jag blandat in lite reflexgarn så att jag ska synas när jag går ut på kvällen. Just nu har jag bara reflex på Wilmas koppel & det räcker kanske inte alla gånger, bra att även jag syns.

I morgon blir det upp tidigt & iväg på ica för att inhandla köttfärs, ska fixas köttbullar till julen. Får väl se i vilken storlek de blir, alla vill ju ha små köttbullar & de brukar ju bli det i början för att sedan bli större & större då man börjar ledsna. Ska göra mitt allra yttersta för att få alla lika små & fina.

Var idag in på blomsterhandlen, hade tänkt köpa mig en juldekoration men blev aningen snäl när jag såg priserna, de jag tyckte bäst om låg mellan 4-500:- & det kändes bra mycket så jag struntade i att köpa en.

Tur var det för när jag satt & åt middag ringde blomsterbudet, fick jag en jättefin dekoration av min moster, så roligt att hon tänkte på mig, man är ju inte direkt bortskämd med att få blommor när man är singel men nu har jag en jättefin dekoration på köksbordet. Måste bara hitta fram min broderade julduk & det blir nog inte det lättaste.

Nej, nu ska jag fortsätta sticka så att mössan blir klar i helgen. Ha en fortsatt fin fredag ni som orkar tragla igenom min blogg där jag hoppar från det ena till det andra.

Tjillevippen

Blommor från moster "B"  

Vanja Fredriksson, Kalix, har avlidit i en ålder av 80 år.

Hennes närmast sörjande är maken Inge, barnen Tommy, Kenny, Peter och Malin, svärdöttrarna Karin och Åsa samt barnbarn och barnbarnsbarn.

Vanja, född Pesula, växte upp på ett hemman i Karungi. Där fick hon tidigt lära sig att ingenting var gratis. Syskonskaran var stor och det krävdes hårt arbet...e. Det var ingenting som Vanja ryggade för. Hon var extremt arbetsam och mycket noggrann i allt hon gjorde. Som hennes lillasyster kunde jag inget annat än beundra den glädje och energi hon visade i allt hon tog sig för. Vanja studerade så småningom på Folkhögskolan i Övertorneå, en skola som på den tiden var ett naturligt val för studiesugna ungdomar i Tornedalen med omnejd. Hon studerade även på Handelsskolan i Haparanda. Därifrån finns bilder som förevigar Vanja stående på scenen, sjungandes.

Sång uppmuntrades i hemmet och musiken som glädjekälla delade hon med många av sina syskon. Vanja var duktig på stickning och fantastiska saker skapades av hennes händer. Hon var en hängiven korsordslösare och hade ständigt en bok på gång.

Vanjas första arbete var på kontor. Så småningom ändrade hon bana och började arbeta inom sjukvården. Hon utbildade sig så småningom till undersköterska. En lång period, fram till sin pensionering, var hon verksam inom långvården på Kalix lasarett. Vanja var noggrann och skicklig i sitt arbete och värnade strakt patienternas rätt till ett värdigt liv. Vanja var en person med stor integritet och stark vilja kombinerat med en stor portion humor. Just hennes lätthet till skratt är något vi alla kommer att sakna. Man kunde ha väldigt roligt med Vanja. Det är en älskad, uppskattad och mycket duglig kvinna som gått ur tiden.

Hon och Inge byggde upp ett fint hem präglat av stor ordning. Hemmet var öppet för alla. Barn, syskon och andra släktingar, vänner och sedermera även barnbarn och barnbarnsbarn var alltid välkomna. Med Inges stora intresse för odling och blommor blev deras kolonilott en riktig oas. Där kunde alla mötas och det blev platsen för många fina sommarfester. Den senaste var i juli i år då Vanjas 80-årsdag firades.

Vanja drabbades svårt av akuta sjukdomsattacker under de senaste 4-5 åren och de någorlunda friska perioderna blev med tiden allt kortare. Kännetecknande för henne tänkte hon dock klart och realistiskt hela tiden.

I höstas kom så beskedet att hon led av en obotlig cancer. Vanja mottog beskedet med stort mod. Hennes make Inge stöttade henne under hela sjukdomsperioden och in i det sista. Vi är många som sörjer Vanja.

Barbro Wickman-Parak

Jag & min mamma  

Varför springer alltid helgen iväg eller just nu tycker jag helt enkelt att veckorna springer iväg, 2:a advent redan idag. Jag & min pappa har varit på gudstjänsen där de hade tacksägelse & min mammas namn blev uppläst & de tände även ett ljus i hennes namn. Jag är inte på något sätt religiös men det känns viktigt att göra allt detta & speciellt att inte låta min far göra det själv. Det var i alla fall en fin stund att dela med honom.

Då tårarna började komma kunde jag nästan höra min mamma fnysa att man ska sluta gråta men jag tror att hon hade gillat att vi gick på den. Hennes morfar var präst i deras by men mamma har aldrig varit religiös & efter cancerbeskedet när läkaren sa att det fanns präst om hon ville prata så sa hon bara "vad f-n ska en präst hit att göra? Jag behöver ingen präst". Hon var klar i huvudet hela vägen tills medecinerna ställde till det & hon var hela tiden på det klara med vad som skedde & vart det var på väg. Min mamma var en kämpe till sista andetaget.

Återigen idag var jag på väg att ringa för att berätta ur allt går men f-n, det går ju inte, chocken börjat nog lägga sig & saknaden är otroligt stor. Igår ringde det på min mobil, på skärmen stod det min mors namn, Vanja... Trodde att det hela var ett dåligt skämt men det visade sig vara min far som startat upp hennes mobil som inte varit använd på länge. Alla blir vi påminda om henne på ett eller annat sätt hela tiden.

Från det ena till det andra, i fredags inhandlade jag neongrönt garn för att sticka en mössa, jag som inte stickat på ca 30 år men räta & aviga sitter i alla fall. Fick idag veta att det även finns reflexgarn så det ska jag köpa i morgon & neongult för en till mössa som man får ha när man tar promenader i mörkret. Alltid bra att synas & just nu är det bara reflexerna på Wilmas koppel som syns. Denna neongröna har jag inte mycket kvar på så lär nog börja på den nya redan i morgon, var roligare att sticka än jag kom i håg.

Min goa vän från internet som bor i Göteborg ringde idag & surrade, f-n, tror att jag börjar bli lite smått förtjust i någon som jag faktiskt aldrig träffat utan bara sett på bild. Vi har så mycket gemensamt & så otroligt mycket att prata om så det är inte sant, nåja, får inte springa händelserna i förväg.

Nä, nu ska jag glida ner under täcket & antagligen somna iväg till tv:n....

Tjillevippen

Ett av ljusen är för min mor  

Så var vi igår & valde gravplats, jag & min pappa. Blev ca 20 meter från där hans bror begravt sin hustru så att de kan hjälpa varandra med vattning & ljus. Känns skönt att det mesta är gjort.

Hela tiden pendlar jag mellan att gråta & att känna lättnad över att mamma slipper lida, huvudet säger liksom en sak & hjärtat en annan. Igår bröt jag ihop... Har alltid ringt min mamma för att berätta hur saker går & kom på mig själv att inte kunna ringa henne när jag ville berätta allt vi gjort. Varför kan det inte finnas en direktlinje till himlen så att vi kan kontakta våra nära & kära på andra sidan.

För att inte tala om pappa som var natt vaknar flera gånger, trevar på hennes säng & sedan ser att mamma inte heller sitter på sängkanten & funderar som hon gjorde efter sitt cancerbesked. Att ha levt med en människa i 57 år, som de gjort, & sedan ofrivilligt finna sig ensam utan denna partner måste vara hemskt.

Den enda som hälsat på sedan hon gick bort i tisdags är min äldsta bror, de som var förbi & fikade med honom var kväll på lasarettet har inte varit förbi. Det är ju NU som han behöver känna att vi finns där för honom, det är ju en tung tid som han har & har framför sig. Vet i alla fall att jag vill finnas där för honom & gör mitt bästa.

Nog med tråkigheter även om det är den bistra verkligheten i mitt liv.

Idag har jag i alla fall köt garn & rundstickor för att sticka mig en mössa, är typ 30 år sedan jag sist stickade så det blir intressant att se hur denna mössan kommer bli men rät/avig ska jag vällan klara av, annars är det illa. Sa åt Mari att i morgon när hon kommer över på kvällen för väl även hon ta med "sticksömmen" så får vi ha handarbetsträff.

Annars älskar jag ju att brodera men det kan vara avkopplande att sticka då man samtidigt kan se på TV & inte behöver koncentrera sig på ett mönster på samma sätt.

Idag har även Ann-Louice varit över på lunch, hon kom först igår med en liten gåva men då var vi på G till kyrkogården så därför bad jag henne kika över idag. Känns som att jag & hon började umgås mer i våras av en orsak, började med att vi var på Terry Evans storseans här i Kalix. I maj kommer han igen, jag & Mari har redan köpt biljetter & Ann-Louice skulle också fixa sig en så att vi kan gå tillsammans. Har vi något att se fram emot.

Till lunch idag åt vi turkiskt, etli kuru fasulye, & vi blev båda proppmätta så det är väl ett rätt bra betyg.

Nä, nu ska jag se om det finns något annat att se på TV än Idol, så glad att det äntligen är sista Idol så att de kan visa något av värde i stället. Hoppas att ni alla får en riktigt fin kväll.

Tjillevippen

Hej, får jag tala med min mamma?  

Så gick mamma bort igår kl 12.10 så nu slipper hon lida mer.

Klockan 10.10 ringde min far då personalen tyckte att vi barn nog borde komma, de märkte när de tvättade henne på morgonen att kroppen visade tecken på att hon inte hade långt kvar. Mamma hade ju dessutom inte vaknat sedan kvällen innan när hon somnade vid 21.

Min äldsta bror var på plats när jag kom & sedan kom även hans fru. Vi pratade om det mesta hur det varit under den sista tiden. Min moster hade natten mot igår drömt om mamma, att de var på semester & mamma skulle springa uppför en trappa & min moster skrek nej nej... Precis när jag berättat denna drömmen för alla så tog mamma ett högt rosslande andetag, följt av några lugna & sedan somnade hon in. Undrar om denna dröm var symbolisk.

Vi brast alla i gråt givetvis då mamma varit en stor del i vårat liv liksom våran pappa, hon har varit den som liksom hållt ihop familjen, anordnat middagar & julen som nu står för dörren har hon fullkomligt älskat. Kommer så väl ihåg hur glad hon var när hon fick börja julbaket till tonerna av alla traditionella jullåtar.

Vi fick medan de tvättade henne & tog bort alla slangar sitta i allrummet där vi blev bjudna på kaffe & smörgås, personalen tände även ett ljus för henne. Jag & min brors fru åkte hem & hämtade hennes kläder så de fick sätta på. När hon var klar & min bror från Luleå samt brorsbarn kommit så samlades vi alla där inne hos henne.

När vi var klara åkte vi alla hem till pappa (och mamma) för kaffe & fika, pratade lite praktiska saker & valde hennes älsklingslåtar till begravningen så idag ska vi åka & boka tid hos begravningsbyrån som vi kommer låta ta hand om allt. Finns så mycket praktiskt att ta hand om & vi måste alla finnas där för pappa.

Hur mår jag själv då... Jag vet faktiskt inte om jag ska vara ärlig. Ena stunden gråter jag, vehöver bara vara en liten sak som väcker minnen & nästa så är jag glad för mammas skull, att hon slipper lida mera för cancern var inte snäll mot henne.

Alla hanterar vi sorg på olika sätt & på ett eller annat sätt går vi vidare i livet med mamma vid vår sida men nu som en ängel som vakar över oss. Jag sade skämtsamt till min moster när hon var här förra veckan att mamma kommer att bli chockad när hon ser vad jag pysslar med ibland när hon gått över.

Nu har jag tänt en massa ljus för mamma & satt in en karréstek i ugnen, karré som mamma gillade att laga till & fanns det billigt på affären lagrades det i frysen. Tänkte bjuda pappa på middag nämligen.

Ha en riktigt fin dag ni som orkar läsa & kom i håg att ta vara på tiden ni har med era nära & kära, slösa den inte på onödiga konflikter för en dag kan det vara för sent.

Ljus & Kärlek

Vila I Frid Lilla Mamma  

Jisses, kliar som bara den på ryggen nu när gaddningen helar, vet inte hur många gånger om dagen jag smörjer. Svårt att nå bakom ryggen men jag har kommit på en rätt bra sak, en diskborste med svamp där jag skurit av den gröna, hårda ytan   Fungerar kanoners när jag ska nå att smörja bakom ryggen. Nu ska jag ta & smörja in en sista gång & lägga mig på mage för att se tv.

Ha en fin kväller alla där ute & här kommer en bild på min rygg som den ser ut nu.

Tjillevippen

Nu är "Tre Kronor" finslipad