Jag fick tidigare i veckan brev från FK med information om min handläggare och var jag kan nå henne, stod att jag gärna fick ringa om det var något jag undrade över så slog en pling för att få veta vad jag bör tänka på så att det inte blir något tjorv. Jag har ju aldrig varit sjukskriven så här länge utan bara haft förkylningar osv som inte är långvariga. 

Efter samtalet kände jag en befrielse, vilken otroligt snäll och trevlig tjej detta var, blev ett längre samtal där hon fick reda på lite mer om mig och mitt mående plus att jag fick information om hur jag i framtiden kan samarbeta med både dem och AF för att komma tillbaka. Känns jättebra efter det samtalet, att veta att jag kommer att få bra hjälp från dem med och inte bara från vården. Givetvis är och fortsätter det vara ett hårt arbete även från egen sida för jag vill inte må så här längre, jag vill hitta den gamla Malin som försvann för snart 10 år sedan. Läkaren frågar varje gång om jag har haft några tankar på självmord men nej, som jag alltid svarar så har jag varje dag tankar på varför jag finns, varför jag kämpar när allt bara går emot mig när jag ändå ska ligga under jord en dag. Men.... Nej, jag är nog för feg för att ta det steget, för nyfiken på framtiden för någonstans så vet jag att det kan bli bättre och jag vet ju vad jag har upplevt i livet och det vill jag uppleva igen. GLÄDJEN MED ATT LEVA!!!!!

Idag vaknade jag redan före 5, var ut med Wilma på morgontoaletten, inhalerade min medicin och la mig ett tag till. Blev dock väckt just efter 7 av grävmaskinen på nästa gata, ja ja så kan det vara ibland. Ser i alla fall ut att bli en riktigt fin dag så är det varmt på balkongen ska jag sätta mig i min badenbaden och lyssna på Spree Radio, en tysk kanal som bara spelar 80-tals musik :) Brukar vara skönt och jag kan även somna iväg ibland men idag undrar jag om det är möjligt med allt arbete som pågår på gårdar och vägar bredvid :) 

Senare blir det en dusch och att piffa till mig lite innan jag och Mari ska iväg för att veckohandla, idag åker vi dock lite tidigare så att vi hinner in på bolaget för att fylla på förrådet till lördagens tjejfest. 

Nu kom Wilma och kikade till mig, hon vill nog ut på en prommis igen :) Vad skulle jag gjort/göra utan denna underbara hund? Ja ja, får vällan dra på mig lite kläder och piffa till håret för att gå en runda, gör mig också gott även om det inte känns så ibland ;) Ha det bäst alla där ute och kom ihåg att leva som att var dag var den sista, så som jag vill göra så småningom :) 

Tjillevippen