Så mycket jag skulle behöva göra här hemma men jag har åter hamnat i att inte komma igång med saker som måste göras, allt känns så jobbigt och jag är konstant trött. Tröttheten är dock inte fysisk utan mental och det sjuka är ju att jag ändå vissa nätter knappt kan somna oavsett hur trött jag är.

I natt somnade jag efter 4 och då hade jag varit vaken sedan igår klockan 6, sov inte fullt 4 timmar och här sitter jag nu, åter dåsig och bara tänker på det som ska göras men kommer inte igång :( Och alla tankar som löper amok i huvudet, handlar om det som hänt, tankarna på mina föräldrar som båda är borta, hur misslyckad jag är som blivit utan jobb igen och där kan jag inte ta till mig det de sagt att det är pga ekonomin som de inte kunde förlänga mitt kontrakt. För mig så känns det i stället som ett svepskäl för att bli av med mig och därför har jag med andra ord inte gjort ett bra jobb dessa 3.5 år utan är misslyckad.

Jag gråter för allt och ingenting, kan bara vara att någon i A place in the sun köper en lgh så gråter jag... Någon som sjunger så rinner tårarna eller så ser jag Antikduellen och ett föremål är fint och då kommer tårarna igång igen. Det är så otroligt frustrerande. 

Alla tankar på framtiden, när ska jag må bra igen? Eller ska jag inte satsa för högt och tänka "må bättre" i stället. Vad ska jag göra med mitt liv? När mamma och pappa levde så hjälpte jag ju dem, nu har jag bara mig själv att tänka på och det är inte heller så lätt som många tror. Jag har så mycket jag skulle vilja göra men hela tiden bromsar jag mig själv med att jag inte har ekonomin och att jag inte skulle klara av det. Så tänkte aldrig den gamla Malin, hon som jag saknar varje dag och nu kommer tårarna igång igen. Det är en sak att sakna dem som lämnat jordelivet men saknaden efter sig själv är ändå den största, att inte känna igen sig själv. Jag som alltid var positiv, hoppade på olika saker med tanken att jag blir en erfarenhet rikare oavsett hur det går och framför allt inte hade en tanke på att bry mig om vad andra tyckte om mina val. VAR HAR DEN MALIN TAGIT VÄGEN?????????? Nu gömmer jag mig, drömmer bara om det jag skulle vilja göra och dessvärre så tar jag åt mig väldigt mycket av kritik och vet direkt vad andra tycker om mig även om jag realistiskt vet att det är mina egna tankar om mig själv och inte deras. 

Det är så svårt att sätta ord på allt som sker i mig och efter över 7 år av dåligt mående så behövs det så lite för att man ska falla tillbaka. Nå, så lite är det inte när ens förälder går bort. Men värst är denna konstanta trötthet, jag ligger mycket men jag sover inte mycket utan ligger bara och "vilar", till vilken nytta jag nu gör det för piggare blir jag ju inte. Någon som har satt bra ord på detta med den mentala tröttheten är Ångestskolan och jag ska här under dela videon som sätter ord på allt detta. 

Hoppas att ni slipper må så här "pissigt" utan får ha hälsan, både fysiskt och psykiskt.

Tjillevippen