Eller kanske inte ännu, har en del att göra innan jag kan slå ner min rumpa i soffan :) Har dels bokat tvättstugan för att tvätta min kappa och ska under tiden den tvättas ta och städa sovrummet. Senare ska även jag och Mari på COOP för att handla, efter vet jag att jag kommer att vara mentalt trött och krascha i sängen efter varorna är inplockade. Så är det varje gång jag varit och handlat, det går bra i affären eftersom vi far lite senare när det är mindre folk men vid kassan blir det ju alltid kö och då kommer mitt stresspåslag så när jag kommer ut i friska luften är jag genomsvettig i nacken & ryggen. När jag kommer hem får jag tvinga mig att packa in varorna men sedan slår jag på min ac i sovrummet och lägger mig i ca 30-40 minuter. Oftast går det ju någon bra film på tv men jag får vara glad att jag klarar av favoritprogrammet Bäst i test för efter det glider jag in och ut i drömmarnas värld, somnar till ett program och vaknar till ett annat. Nåja, bara jag ser Bäst i test så är jag nöjd, älskar att se deras lösningar på uppdragen som de får :) 

Så, lite tvätt och städ av sovrummet kvar. Har ju äntligen fått upp gardinerna som jag köpte i Turkiet/Adana för 14 år sedan :) Jag har använt dem i förra lägenheten och de var ju uppsydda efter de fönstrena så nu fick jag fålla dem så att de passar i denna lägenhet. Det är något som man ska köpa när man reser, måttsydda gardiner, de har så sjukt mycket fina tyger och tar inget betalt för att sy dem. 

Så blev det i mitt sovrumsfönster :)

Igår skulle mamma och pappa ha firat sin 66:e bröllopsdag så med andra ord Uranbröllop :) Låter väl så där lagom roligt men de var ju gifta länge. Ska nog passera graven i kväll innan vi åker och handlar så att jag kan tända ett ljus för dem. Sedan även tända ljusstagarna från Orrefors, som vi fått av begravningsbyrån, till deras minne.

Saknar dem så otroligt mycket :( Varje jäkla dag. Kommer ihåg när mamma gick bort och jag var på väg att ringa till henne för att berätta om hur vi planerat hennes begravning, om de gula rosorna som hon önskade på kistan. Det var enda gången hon hade pratat med pappa om begravningen, när hon sa att hon önskade gula rosor. 

När pappa nu gick bort så var jag på väg att ringa honom varje gång Vägens hjältar gick på TV eftersom det var program som han gillade att se på. Där har jag så otroligt dåligt samvete för att ingen av oss barn hann till honom när han gick över till andra sidan. Han som alltid funnits för oss fick på slutet vara ensam och det känns inte rätt. Nu mpste jag sluta för tårarna gör så att jag knappt ser vad jag skriver.

Hoppas att ni alla får en riktigt fin fredagkväll och jag bjuder på en låt som påminner mig om min och mammas roadtrip till Kuivakangas i våran blåa SAAB 99.

Tjillevippen